21.2.2011

Läkemedelverket (numera Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet) har bifallit Helsingfors universitets apoteks ansökan om att få inrätta ett filialapotek i Vanda sedan apoteket dragit in ett bestämt filialapotek i Helsingfors. Härefter har Läkemedelsverket med ett separat beslut avslagit en enskild apotekares ansökan om att få inrätta ett filialapotek i samma område i Vanda. Ansökningarna var samtidigt anhängiga hos Läkemedelsverket. Med anledning av vad några enskilda apotekare har anfört i en ansökan om besvärstillstånd i högsta förvaltningsdomstolen har domstolen att avgöra om den enskilda apotekaren har blivit föremål för diskriminering genom att läkemedelslagens bestämmelser om inrättande av filialapotek är andra för Helsingfors universitets filialapotek än för enskilda apotekare. Dessutom är det i målet frågan om huruvida ansökningarna borde behandlas gemensamt med stöd av 25 § i förvaltningslagen.

Högsta förvaltningsdomstolen har beslutat skjuta upp handläggningen av målet och enligt artikel 267 i FEUF framställa följande begäran om förhandsavgörande till unionens domstol:

1. Ska artikel 49 i FEUF tolkas så att artikeln hindrar domstolen att tillämpa de bestämmelser i den finska läkemedelslagen som reglerar det finska systemet för apotekskoncession därför att de förutsättningar under vilka Helsingfors universitets apotek kan inrätta ett filialapotek skiljer sig från de förutsättningar under vilka en enskild apotekare kan inrätta ett filialapotek, på följande sätt:

a) Enligt 52 § 1 mom. i läkemedelslagen får en apotekare med tillstånd av Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet hålla filialapotek inom ett område som på grund av att befolkningsmängden är liten inte kan anses erbjuda tillräckliga verksamhetsbetingelser för ett självständigt apotek, men där tillgången till läkemedel förutsätter apoteksrörelse. En apotekare kan beviljas tillstånd att hålla högst tre filialapotek och tillstånd beviljas separat för varje filialapotek. När det gäller Helsingfors universitets apotek, kan ett filialapotek inrättas med tillstånd i varje särskilt fall av Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet. Den tillståndsprövning som föregår ett sådant tillstånd har inte genom bestämmelser i lag eller andra nationella bestämmelser begränsats på något annat sätt än så, att Helsingfors universitet kan ha högst 16 filialapotek.

b) När Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet bestämmer var ett filialapotek till ett enskilt apotek ska placeras ska apotekets läge beaktas. Någon motsvarande bestämmelse om hur Helsingfors universitets apoteks filialapotek ska placeras finns inte och Helsingfors universitets apotek har filialapotek i olika delar av landet.

2. Ifall unionens domstol anser att svaren på ovan nämnda frågor innebär att artikel 49 i FEUF utgör hinder för systemet med koncession för filialapotek till Helsingfors universitets apotek, önskar högsta förvaltningsdomstolen att unionens domstol i sitt förhandsavgörande även besvarar följande tilläggsfrågor:

a) kan den begränsning av etableringsfriheten som följer av systemet med koncession för filialapotek till Helsingfors universitets apotek motiveras med sådana av allmän fördel dikterade tvingade skäl som beror på att Helsingfors universitet har särskilda uppgifter inom läkemedelsförsörjningen och undervisningen i farmakologi och är detta nödvändigt och i överensstämmelse med proportionalitetsprincipen, med beaktande av att det inte finns bestämmelser om att även Helsingfors universitets filialapotek har motsvarande uppgifter?

b) Innebär de ovan nämnda särskilda uppgifter som Helsingfors universitets apotek har anförtrotts genom lag att nämnda apotek kan betraktas som ett företag som har anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse enligt artikel 106.2 i FEUF, och, om så är fallet, legitimerar då nämnda bestämmelse i FEUF att man i fråga om Helsingfors universitets filialapotek avviker från bestämmelserna i artikel 49 i FEUF och de krav på administrativt förhandstillstånd som ställts i unionens rättspraxis, med beaktande av att det inte finns bestämmelser om att även Helsingfors universitets filialapotek har motsvarande uppgifter?

Högsta förvaltningsdomstolen kommer att ta slutlig ställning till de anhängiga besvären efter att ha mottagit unionens domstol förhandsavgörande med svar på ovan nämnda frågor.

Läkemedelslagen 38 §, 40 §, 41 § 1 mom., 42 § 1 mom. och 52 § 1 och 3 mom.
Universitetslagen (645/1997) 27 § 1 mom.
Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF) artikel 49 samt artikel 106.1 och 106.2
Europeiska parlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer